Angående Alternativ för Sverige

Igår hölls en presskonferens där partiet AfS lanserades för allmänheten.

Ett nytt nationalistisk parti som önskar stoppa invandringen och påbörja återsändandet. Gustav Kasselstrand och Willam Hahne från gamla Sverigedemokratisk ungdom i spetsen. En påkostad hemsida och valfilm. Är detta precis det vi har väntat på?

Nej. Den som granskar det politiska programmet noterar snabbt avsaknaden av många fundamentala saker för att dels kunna utgöra en verklig opposition och dels för att på riktigt kunna åstadkomma den förändring som behövs. Exempelvis är kritiken mot media fåordig och den mot banksystemet obefintlig. Partiet lanserar sig som ett återvandringsparti trots att deras politik fullt genomdriven fortfarande inte på långa vägar skulle leda till ett etniskt homogent Sverige.

Jag ska inte sticka under stol med att det finns en del vettiga punkter i deras program som vi i Nordiska motståndsrörelsen delar fullt ut samt att jag imponeras av professionaliteten de uppvisat i sin propaganda så här långt. Detta förändrar dock inte den fakta som vissa inte vågar erkänna, det här är för lite och alldeles för sent. Vår nation har nått en sådan katastrofal punkt där det inte längre går att vrida tillbaka klockan. Dessutom är det förbrytarsystem vi lever i så pass genomkorrupt att vi inte kommer kunna uppnå den genomgripande förändring som behövs enbart på parlamentarisk väg. Det är politiker som satt oss i skiten och nya politiker i en annan kostym kommer inte kunna rädda oss. Vad vi istället behöver är en bred och enad folkrörelse där ett parti bara är en av vägarna att bryta mark och där valframgångar gynnar den bredare rörelsen och tvärtom.

En annan viktig poäng är att detta redan har prövats. Vi har sett det förut i Nationaldemokraterna och Svenskarnas parti, eller för den delen Sverigedemokraterna som de var förr innan liberaliseringen. Inget förment mellanmjölksalternativ kommer att kunna rädda vårt folk.

Om AfS lyckas över förväntan i valet och så småningom kommer in i Riksdagen är jag säker på att vi kommer få se historien om SD upprepas igen. Om ett par mandatperioder när landet försjunkit ännu djupare ner i dyngan och vårt folks öde ser än mer ovisst ut kommer ett nytt alternativ att dyka upp som återigen blir ett mellanmjölksalternativ och som fortfarande står långt ifrån oss i den sanna oppositionen. Ska ni då rösta in det partiet och se det upprepas åter igen? Ska vi hålla på så fram tills det inte längre finns några svenskar kvar?

Vissa kanske menar att detta skulle ge en positiv radikaliserande verkan och att nya partier som kommer upp sakta men säkert flyttar det politiska spektrat åt ”höger”. Förutom att detta skulle vara en oerhört seg och långdragen process innan vi kunde skörda några faktiska resultat kan vi rent historiskt se att det faktiskt har lett till motsatsen hittills. SD har blivit mer systemlojala än förr och SvP stod närmre oss än vad AfS gör.

Om AfS istället misslyckas och inte når sina förväntningar kommer de istället att gå ND:s och SvP:s öde till mötes och läggas ned med utbrända förhoppningar, bortslösade resurser och värdefull tid som förlorats till följd.

Jag tror säkerligen att Kasselstand och Hahnes intentioner är goda, men det förändrar inte det ovanstående. Jag tror också att det finns mycket mörka krafter som oberoende av partistyrelsen mer än gärna ser att AfS lyckas på Nordiska motståndsrörelsens bekostnad av precis samma orsaker och kanske kommer detta också att märkas i den mängd repression de utsätts för i förhållande till oss.

Kommer Kasselstrand åtalas och dömas för att han hälsar AfS:s seger välkommen med en höjd knuten arm i luften? Kommer AfS:s valarbetare att få skallen inslagna av polis när de försöker sprida partiets budskap? Kommer AfS att få sina bankkonton nedstängda? Kommer Sveriges radio att göra dokumentärer om hur olämpliga AfS:s representanter är som föräldrar? Om svaret mot förmodan blir ja på alla frågor ovan, kommer då AfS att kunna hantera det och liksom vi gå vidare och dessutom stärkta av förtrycket?

Jag hoppas att de uppvaknade delarna av det svenska folket har nått den erfarenhet och insikt som krävs för att förstå att det bara är en revolutionär kraft, en motståndsrörelse sprungen ur folket, och som vägrar att anpassa sig till det folkfientliga systemets etiketter och regelverk som också kan krossa det. Sverige och Norden är inte längre ett land med några problem som behöver lösas, nej det är en ockuperad zon. Hur fin kostym man än har och hur snällt man än ber kommer inte vårt folks fiender att retirera. Det krävs hård kamp. Det krävs blod, svett och tårar!

Kanske finns det någon som håller med så här långt, men som ändå avser rösta på AfS då jag ju faktiskt öppet medger i denna kommentar att vi ändå inte kommer segra uteslutande på parlamentarisk väg. Vad ni då inte förstår är att en röst på oss är så mycket mer än bara ett försök att få in oss i riksdagen. En röst på Nordiska motståndsrörelsen är att ge den nödvändiga nordiska revolutionen legitimitet. Varje röst på oss kommer göra vår begynnande folkrörelse än starkare och vårt folks fiender allt räddare.

AfS är ett alternativ, eller kanske snarare en variant. En sundare variant av politiker än de som återfinns i de övriga Riksdagspartierna. AfS utgör dock inte den omstörtade kraft som behövs. Sverige är mycket sjukt. Man kan se det som att landet har en elakartad tumör i benet. AfS är en något starkare värktablett än SD – inte ett steg på vägen mot tillfriskning utan bara ett starkare nervstimulerande medel. Nordiska motståndsrörelsen är den kraft som istället för att trycka i dig tabletter ämnar amputera hela benet om så krävs – allt för att driva ut cancern. Vi är inga politiker – vi är folket!